The Misfortune and the Praise
Så heter Saving Blue's nya skiva. Jag å Smäm drog till storstan stockholmo igår kväll för å lyssna på deras releasekonsert. Vi lämnade Uppsala vid 18-tiden för att hinna till konserten som började 19...trodde vi i alla fall, the posters said so. Efter att ha tragglat oss igenom stockholms suspekta tunnelbanesystem, frågat en trist expedit på seven eleven om vägen hittade vi slutligen fram till konsertlokalen. Förväntansfulla, precis i tid och allt, kliver vi in för att upptäcka att vi hamnat i en folktom lokal så när som på bror och de andra som soundcheckar och lite övrigt folk som fixar i cafeterian. Konserten var framflyttad till 21. Jag å Smäm hade gott om tid å leta fram ett bra bord å sitta vid i alla fall..och leka lite med kameran vi tryckt ned i Smäms söta betty boop-väska.
tv: bror
th: smäm å jag
nederst: saving blue
Väldans bra konsert i alla fall, kan inte låta bli att bli lite stolt över bror å de andra =)...köp skivan för allt i världen..finns på cdon.com!
På hemvägen blev vi uppraggade av två italienare. Så om vi ville hade vi kunnat följa med på "paaaartuuuy" som dom uttryckte det. Vi avböjde.
Konversation i rulltrappan på t-centralen:
" do you have a boyfriend"
"no"
"really, why?!"
jag smått överruplad av frågan
"well, I don't know"
"that's crazy, you're so beautiful"
"thank you"
Scenariot kändes i två sekunder som en sekvens ur en riktigt dålig film. Visst är det trevligt med komplimanger men plötsligt kändes beslutet (var inte så mkt beslut i och för sig, bara ett självklart svar) att tacka nej till festen ännu mer tillfredställande än tidigare.
På bussen hem från stan träffade jag snällaste busschauffören..jag fick åka gratis eftersom man inte kunde betala nattbiljett med busskortet. Tack, tack, tack!
Akta er för att äta på Max vid E4:an btw...det dyker upp äggmarodörer där ibland.
tv: bror
th: smäm å jag
nederst: saving blue
Väldans bra konsert i alla fall, kan inte låta bli att bli lite stolt över bror å de andra =)...köp skivan för allt i världen..finns på cdon.com!
På hemvägen blev vi uppraggade av två italienare. Så om vi ville hade vi kunnat följa med på "paaaartuuuy" som dom uttryckte det. Vi avböjde.
Konversation i rulltrappan på t-centralen:
" do you have a boyfriend"
"no"
"really, why?!"
jag smått överruplad av frågan
"well, I don't know"
"that's crazy, you're so beautiful"
"thank you"
Scenariot kändes i två sekunder som en sekvens ur en riktigt dålig film. Visst är det trevligt med komplimanger men plötsligt kändes beslutet (var inte så mkt beslut i och för sig, bara ett självklart svar) att tacka nej till festen ännu mer tillfredställande än tidigare.
På bussen hem från stan träffade jag snällaste busschauffören..jag fick åka gratis eftersom man inte kunde betala nattbiljett med busskortet. Tack, tack, tack!
Akta er för att äta på Max vid E4:an btw...det dyker upp äggmarodörer där ibland.