Historien bakom HV71-hejandet
Så här i SM-hockeytider (även om rysarfinalen är över nu) har allt fler förstått att jag håller på HV. Med det har säkert lika många höjt på ögonbrynen och undrat varför, "du är ju inte från Småland!?". Majoriteten har "anklagat" mig för att hålla på dem bara för att Emil gör det. Men *trumvirvel* tada! Det gjorde jag redan långt innan Emil kom in i bilden. JA, jag har egna åsikter och en egen vilja =)
Allt började 2004 (om jag inte minns helt fel) i en kyrkokällare någonstans i Norrland. Vi var på turné med Ny Generation och hockey-SM pågick för fullt. På resande fot och utan tv blev det radio för vår del. I teamet fanns ett riktigt galet HV-fan från Jönköping och jag har aldrig någonsin upplevt sådan glädje, iver och eufori över ett lag någonsin förut. Det smittade av sig på oss alla som var där. Hela stämningen i den där källaren, spänningen under slutminutrarna innan HV tog hem slutsegern, var obeskrivlig och jag kan fortfarande minnas allt med en liten lyckokänsla i magen. Eftersom Örebro inte behagar prestera sådär speciellt mycket på hockeyfronten har jag aldrig intresserat mig att ens försöka vara patriotisk där...så där i norrlandskällaren, mitt i all fest och glädje tillsammans med goda vänner, föddes en liten kärlek till det härliga HVblå. Oh den sitter kvar än idag.
Sen levde de lyckliga i alla sina dagar.
The end